Skolans historia

Lindeparken öppnade portarna 1967 och var ett betydelsefullt led i det handlingsprogram som Stockholms stad inledde år 1951 med antagandet av en generalplan för undervisning och vård av psykiskt utvecklingsstörda (som det hette på den tiden).

Allt större vikt lades vid att bryta isolering och beroende, att genom undervisning och utbildning samt stöd och hjälp i olika former medverka till den enskildes personliga utveckling mot mognad och självständighet.

Yrkesutbildningar

Yrkesutbildningarna vid Lindeparken var från början 3-åriga och det gick 120 elever på skolan. Utbildningarna var anpassade till möjligheterna att få anställning på arbetsmarknaden. Utbildningarna omfattade snickeri, mekaniskt arbete, grafisk avdelning, tvätt, husligt arbete och storkök. Dessutom fanns en allmän avdelning med förberedande prövning och observation, huvudsakligen byggd på trä- och metallarbeten.
Det gavs även möjlighet till praktik under skotiden.

Samarbete med föräldrarna var viktigt . Man hade besöksdagar då föräldrar i mindre grupper fick följa skolans arbete på nära håll och gavs möjlighet att ta upp aktuella problem med läraren.

Det könsrollsbetonade mönstret för yrkesval urskildes i samma utsträckning som inom annan yrkesutbildning men samtliga avdelningar var i princip gemensamma för både pojkar och flickor. Man stimulerade flickor att söka till utbildning inom mekaniskt arbete som var indelat i tre linjer: en finmekanisk, en avdelning för svetsning och en för motorarbeten. Tanken var att även flickor skulle erbjudas ett varierat yrkesval.

Skolan

Skolbyggnaden är redan från början anpassad för rullstolar tack vare hissen. Den keramiska utsmyckningen av entrén är utförd av konstnären Olle Ängkvist.

Yrkesskolans lärarteam bestod av 12 yrkeslärare, två teorilärare och en gymnastiklärare. Dessutom tjänstgjorde skolläkare, skolsköterska, kurator och psykolog. 1 kokerska, två ekonomibiträden och en dagstäderska fanns också.

Skolveckan omfattades av 40 undervisningstimmar, varav 30 åt yrkesundervisning och tio för allmän teoretisk undervisning, yrkesteori, arbetshygien, arbetsskydd samt gymnastik och simundervisning.

Man arbetade medvetet för att hitta rätt individuella arbetsuppgifter för eleverna inför skolgång och kommande arbetsliv. Eleverna fick praktisera in på skolan under det sista grundskolåret och ut i arbetslivet under yrkesskoltidens senare del. Arbetsträning och observation möjliggjorde omplacering av eleverna mellan avdelningarna.

Träning för kommande arbetsliv

Eleverna fick ofta anställning efter skolan genom skolans direkta kontakter med arbetsmarknaden. Yrkespraktiken förlades ofta till samma företag som försåg skolan med arbetsuppgifter och elever kunde då få anställning i något av dessa efter avslutad skolgång.
40% av eleverna fick anställning med marknadsmässiga löner och därmed blev de självförsörjande. 30% kunde klara sin försörjning med visst pensionsbidrag. Övriga 30% fick skyddad sysselsättning, främst vid externatet Liljeholmsgården.

Man hade mycket praktisk träning inom dagliga uppgifter som man ska klara på egen hand. Alla elever fick träna på aktuella vardagssituationer, t.ex. post och bank, sjukvård, gå på bio, beställa bord på restaurang, handla i snabbköp o.s.v. Eleverna uppmuntrades att aktivt engagera sig i skolans liv som en del i social träning. Det fanns ett elevråd där elever, lärare och övrig personal diskuterade gemensamma problem.

Fysisk träning har funnits med på Lindeparken från start. Man ansåg att det var stärkande för elevernas självtillit att våga testa sådant man kanske kände sig rädd eller tveksam inför.

Vanliga skolor hade sportlov men inte yrkesskolorna. Därför anordnade yrkesskolan under mars-april en veckas lägerskola till fjälls. Man evakuerade en tredjedel i taget av skolans elever, personal och lärare som då under 7 dygns oavbruten samvaro fick tillfälle till kontakt i en stimulerande fritidsmiljö.

 

Källhänvisning: Broschyr utgiven av Stockholms stads centralstyrelse 1967.
Foto: Sven-Eric Forsman

Dela: